Igår var aviserat första lektionen i alfabetiseringskursen som Ester utverkat material till från skolverket. Tio personer, först och främst syskon i församlingen, ska få handledning att lära sig läsa. En fin vrå i möteslokalen har ställts iordning med bänkar och white-board. Tyvärr var det hällande regn hela eftermiddagen nästan, så bara en syster i församlingen, förutom Olga, Ester och jag som handledare, mötte upp. Men vår syster, Magdeliene (?) fick i alla fall den fina läroboken, anteckningsblock och penna. Och Ester hade en bok att skriva upp hennes namn och födelsedatum. Namnet gick, och födelseåret, med viss tvekan. Men inte något mer. Det där med födelsedagar hade man inte kunnat hålla reda på i hemmet. Och Magdeleine har aldrig ens fått lära sig skriva sitt eget namn. En gudfruktig haitisk kvinna, som fött fem barn, varav tre nu bor i Haiti, och två i Palavé med henne. Ester tog fram bibeln, och läste ur Efesierbrevet om vapenrustningen, som vi behöver för att klara av livets strid. -Och det bästa vapnet är Guds Ord, och därför är det så viktigt att få lära sig läsa! förklarade Ester. Vår syster såg så glad ut, vi upplevde verkligen en högtidsstund tillsammans denna första samling, då en enda av tio tog sig till lektionen för regnet. Men det gäller att inte förakta den ringa begynnelsens dag. Tänk att vi av nåd kan få hjälpa syskon att lära sig nyttja det bästa vapnet som finns!
